Drömmar som besannas.
Jag kan inte förstå att det redan är 2015.
Här är vi. 5:e september 2014 påväg till en väns 30-års fest. Förväntansfulla över att vår son snart ska komma till världen.
Att jag är 26 år, har 2 barn, bor i ett väldigt fint hus och planerar dop och bröllop.
Bröllop!
Det kommer ske i maj, lördagen den 9:e för att vara mer precis.
Hela mitt liv har jag drömt om ett vinterbröllop. Att få gifta mig i Jukkasjärvi i det berömda ishotellet som byggs nytt för varje år. Det skulle bli så speciellt att återkomma och uppleva allt på nytt i en ny kyrka varje gång man kom tillbaka.
Vi skulle sova i stora varma plädar med tjocka mössor och dricka kalla drinkar i isbaren på festen.
Vi skulle värma oss och alla gäster i världens största bastu som är flera våningar stor med olika värme på varje våning.
Klänningen skulle vara prydd med gnistrande vita pälsar och jag skulle ha en pärlbeströdd pälsmuff och allt skulle ha ett magiskt snö-blått sken över sig.
Men åren har gått. Jag har blivit äldre. Magin med julen finns inte kvar på samma sätt längre. Kylan är ett problem. Jag klarar inte av den och de senaste 10 åren har jag drömt mig bort till varmare breddgrader. På vintern klär jag mig i duntofflor, varma stickade koftor, handledsvärmare och sveper in mig i stora varma filtar med en uppvärmd rispåse på bröstet.
Det och en kopp kaffe.
Då mår jag bra.
Här har jag drömt om ett stort magiskt bröllop och så när det väl kommer till kritan spelar det faktiskt ingen roll över huvud taget.
Jag älskar min sambo. Han är så smart, rolig, kärleksfull, omtänksam.
Han får mig att skratta så mycket att jag kissar ner mig och tappar andan. Han håller mig på jorden när jag börjar sväva iväg. Stöttar mig när jag har det svårt och lyfter mig när det går bra.
Den kärleken blir inte större för att man ståtar på med ett storslaget bröllop.
Vi kommer inte ta några lån.
Inte skuldsätta oss för att tillfredsställa andras förväntningar och förhoppningar.
Vi gör det enkelt, personligt och mysigt.
Det kanske ska tilläggas att vi fick barn i oktober 2014.
Så nu när han ska döpas tänkte vi passa på att gifta oss samtidigt.
Jag har familj som reser långväga. Att slå ihop dessa två händelser är precis vad som passar oss bäst så att så många som möjligt kan komma.
Det blir alltså ett dop, med vigselakt.
Vi bjuder på finare mat, har hyrt lokalen över hela helgen så vi kan dekorera och plocka undan i lugn och ro.
Det kommer finnas ett lokalt band på plats för att sätta igång festen. Jag kommer inte ens ha brudklänning. Vi kommer ha våra familjer på plats att dela denna dagen med oss.
Jag känner mig trygg i det enkla.
Det är min dröm nu och snart är den inte en dröm längre utan verklighet.
Tänk hur ens drömmar kan ändras. 
TBT
Samma kväll fick jag också känna på mina drömmars bil. Inte vilken som helst heller. Utan exakt den bilen jag haft våta drömmar om sen första gången jag såg den. Jon olsons gamla lamborghini gallardo med takbox. Mitt hjärta tog några extra skutt när jag hörde att den stod ute på parkeringen och jag var tvungen att ta mig en närmare titt... En av alla mina drömmar besannades den kvällen.
